Kategori: Resdagbok

Jag känner mig illa tvungen att skriva om gårdagens lilla misär med bredbandet, och samtidigt erkänna att jag inte alltid har alla chips i påsen. Situationen är följande:

Jag och David åker bil. Vi gör det länge. Väldigt länge – typ tolv-timmar-länge.

När man åker bil så där länge så känns det förstås väldigt skönt att ha tillgång till dator, så att man kan sysselsätta sig med något när de norrländska skogarna närmar sig. Detta uttrycker David sin stora glädje kring och man kan, utan att överdriva, säga att David var i extas när han igår kunde blogga om att vi passerade skyltar och det ena med det tredje.

Davids glädje blev dock kortvarig, för det dröjde förstås inte länge förrän jag skulle fram och pilla på elektroniken. Efter en stunds ”fixande och trixande” från min sida strejkade modemet och krävde PUK-kod. Jag försökte, något diskret, starta om datorn för att på så sätt få en ny chans. Men icke – modemhelvetet skulle prompt ha ”det-tar-säkert-en-vecka-innan-vi-får-den”-koden.

Åtta timmars ineffektivt bilåkande (vi kunde ju varken blogga eller hänga på facebook) var ett faktum.

Det hela löste sig idag (och det var nog tur för mig) när vi fick tag i Niklas som styrt upp vårt mobila bredband. Bloggandet är därför åter safe.

Ps. När man åker norrut kan man se en hel del renar. På bilden ser vi hur de softar på Kalix GK:s Driving Range. Ds.

“How stuff works” på Discovery är helt klart ett av mina favoritprogram. Att följa ett löpande band från start till mål är nästan som att se något födas och väckas till liv. Riktigt så djupt är det inte att göra polkagrisar men helt klart kul!

Kristian, son till Axel som driver  Axels polkagriskokeri, var idag vår handledare. The Master and his apprentices.

Kristian äter sin matsäck och grymtar lite när polkagrisarna blir för platta. “Gör om, gör rätt, vrid i kanten och allt blir perfekt”.

Första steget bestod av att blanda ättika, vatten, socker och glukossirap i en kastrull som kokas upp på en gasolspis. Massan kokades till 140 grader celcius. Därefter lades smeten på ett bakbord då vi knådade in luft. Efter det tillsattes mintessenser eller essenser för vilken smak det nu ska bli på polkastängerna. Vi gjorde alltså den allra mest klassiska sorten.

Kommande olika steg bestod mest av att knåda och rulla. “Inte så dåligt ändå”, sade Kristian till en början. På slutet av dagen fick vi allt mer positiva. Några kunder kommer säkerligen smaka på några polkakryckor made by us. Lite extra kärlek

Vi smakade också på polkagrismassan när den var mjuk men inte så seg, riktigt gott! Kanske kan någon kemist där ute lösa det problemet. Kan Werthers göra mjuka kolor, kan väl någon i Gränna göra mjuka karameller.

Just nu är vi i Borås. Vi gör en snabb anhalt här innan vi åker ner till västkusten. Håll koll på bloggen om vad vi gör imorgon. Vi har ett experiment på gång… ett väldigt spännande sådant.

Mor’n. Sitter här och äter frukost. Riktig frukost idag, innehållandes pålägg på mackan. Trevligt.

Inatt blev vi inkvarterade hos en gammal klasskompis till mig och vi fick igår en del tips på vad man kan göra i en stad som Borås. Nu börjar den klassiska morgonruntringningen. Vi återkommer med resultat så snart vi bara kan.

Efter vistelsen på stan rörde vi oss hemåt för att mixa vår blandning. Vi hann knappt börja krossa isen innan mixern brann. Man kan inte anklaga ÖB för superkvalitet direkt. Isen fick vi av Max mot att vi hade en “Max sponsrar isen”-skylt. “Deal?” frågade hon i kassan och deal svarade vi.

Det blev en riktig dundersats, säkert runt 15 liter. Det var fullt med folk på Tylösand. Efter 1 minut sålde vi vår första drink, 14 minuter senare hade vi sålt för över 250 kronor. “Det godaste jag druckit i sommar” sade någon, “det här känns som utlandet” sade en annan.
När det är högsommarvarmt spelar det inte så stor roll om det är bra blandat, folk är törstiga.
Vi sålde slut på allt vi hade och inkasserade 520 kronor.

Vi kom alldeles nyss till Kristianstad. Imorgon beger vi oss till Ystad för att Road Trejda. Gott folk, ni vet vad det betyder.

God morgon alla affärsdiggare. Natten blev en lång natt i dialog med Fredrik, nu gäller det att ta vara på tiden och dagen. Vi har en mängd saker att ta oss förbi, ni kommer som vanligt att få minst en rapport till idag om läget.

Ni vakna såg att det fanns en blänkare i dagens Uppsala Nya Tidning om vårt projekt, om ni missa det så läs ekonomisidorna en gång till. Borde vara dagsböter om någon missar den delen, bästa bladen i blaskan varje morgon till den svarta koppen.

Samtidigt har jag kommit till insikt, eller dagens insikt . Perfekt vägmat, nyttigt, hälsosamt och passar grymt även på morgonmackan. Om det är något jag enbart måste leva på i säg två veckor och det inte är acceptabelt med sallad, så är det sill. Skärgårdssill och färskpotatis. Nu blev jag hungrig igen.

Efter att jag ätit lite till frukost, ska jag gå och koaffera mig och sedan slänga på några nya sulor på “The Trade Bus” . Efter det ska jag ringa och kolla så att allt vi blir lovade blir lovat och allt vi lovar blir lovat. Vissa kräver att man påminner dem en extra gång.

Att vara framgångsrik

som företagare handlar till stor del om att bygga relationer. Relationer till kunder, leverantörer eller anställda. Idag var vi relationsbyggare åt ICA Supermarket i Ystad.

I ungefär tre timmar stod vi och hjälpte kunderna att packa in sina varor i plastpåsar. Intrycket av oss var det sista kunden tog med sig ut ur butiken och det var viktigt att det var ett positiv sådant. “Om ni fortsätter med det här ska jag aldrig handla någon annan stans”, sade en äldre dam och var förundrad över vilken service butiken erbjöd. När vi hörde de orden förstod vi att vi hade lyckats. Den fåordige svensken säger sällan något, men idag fick vi både många leenden och många “vilken service!”.

Det känns som ett bra sätt att knyta ihop säcken på. Relationen till dina kunder är förmodligen det mest värdefulla du har som företagare och genom att förstärka den kan du tjäna mer pengar. Mycket mer pengar.

När vi i dagens sommarsol gick ut från ICA-butiken konstaterade vi att Projekt Road Trade är slut. För den här gången. Nu funderar vi på vad vi ska göra härnäst. Vi hoppas att vi inspirerat någon av er trogna bloggläsare och vi hoppas fortsätta sprida orden “jobb är något man skaffar sig, ingenting man får”. Kanske skriver vi en bok, kanske föreläser vi. Förmodligen gör vi både och.

Men… vad vore ett blogginlägg utan ett djupt slut? Just det, inte mycket för världen. Vi har under resan stött på många hinder – vissa svårare än andra – och utifrån dessa har vi dragit den absolut viktigaste lärdomen av dem alla. Behåll din positiva attityd. Engagemang föder engagemang och likaså kan ett leende föda fler leenden. Lyckas du att skratta åt dina problem istället för att se dem som orosmoln kommer de att vara mycket lättare att lösa. När du sedan lyckats att lösa dem kommer det att bli lättare att skratta åt framtida problem och så är cirkeln sluten. Precis som Road Trade.

Vi hoppas att du som bloggläsare har kunnat dragit dina egna slutsatser kring vår resa och kanske tagit till dig några av våra. Vi är övertygade om att det går att skaffa sig jobb om man har rätt inställning. Vad tror du?

Ps. Lämna inte riktigt bloggen ännu. Vill du veta hur många motorstopp vi fått och hur många bloggläsare vi haft gör du säkrast i att läsa morgondagens statistikinlägg. Ds.